Billy Cundiffs miss tog Pats till Super Bowl.

AFC Conference Championship

New England Patriots - Baltimore Ravens
23 - 20

Tom Brady och Patriots fick hjälp från oväntat håll när man i söndags blev klara för Super Bowl. Baltimores kicker Billy Cundiff missade ett enkelt FG från 32 yards när endast 11 sekunder återstod av matchen. Från det avståndet sätter han 10/10 på träning men när det gällde som mest så pallade han inte för trycket och blev Baltimores mest miserabla person på ett ögonblick. Personligen så tycker jag inte alls att man bara ska lasta Cundiff för missen, redan live via twitter ifrågasatte jag Ravens coacher. Det var rent idiotiskt att inte ta den sista timeouten i det läget. Att ge Cundiff lite andrum. Nu blev det så att han var tvungen springa ut på planen och skynda fram sparken för att hinna innan tiden tog slut. Lägg en halvdan snap till ekvationen och du får ett svar på varför Cundiff missade.

I vanliga fall så brukar inte Tom Brady behöva någon extra hjälp men han var rent riktigt dålig denna söndagskväll. Något som han själv erkänner:
"Well, I sucked pretty bad today, but our defense saved us."
Ja, Patriots defensiv var faktiskt riktigt bra dagen till ära och trots att han sög så var det ändå Brady själv som avgjorde matchen med en 1-yard TD-dive med 11 minuter kvar att spela. Det visar vilken otrolig atlet han är. Med risk för sitt eget liv hoppar han alltså, med huvudet före, rakt in i en mur av stora 120+ kilos försvarare. Förutom den avgörande TDn så hade han alltså en dålig dag med 239 passing yards och två interceptions och för första gången på 36 matcher så passade han inte till en enda TD.


Slutminuterna var precis så spännande och underbara som det ibland kan vara i amerikansk fotboll och jag antar att stora delar av Patriots trupp nog var skakade som höstlöv av nervositet där ett tag. En nervositet som snabbt byttes mot eufori när Cundiff sparkade bollen till vänster om målet. Bilderna på många av Ravens spelare när det stod klart att man missat Super Bowl och tre så enkla poäng var priceless men ändå på något sätt rätt tråkiga. Att se Cundiff tomma blick gav mig en klump i halsen, det som hände honom här är nog inget man ens skulle önska sin värsta fiende. Lyckligtvis tog han det som en man och gjorde det enda rätta, glöm och gå vidare: "It's a kick I've kicked probably a thousand times in my career. I went out there and didn't convert. That's the way things go."


Patriots är nu på god väg mot sin fjärde SB-titel under Brady/Belichick det enda återstående hindret är New York Giants som slog 49ers efter en spännande match som gick till övertid. Enligt Las Vegas så är Patriots favoriter med tre poäng. Senast Patriots var i Super Bowl hade man gått dit obesegrade men även då stod Giants för motståndet, och vi vet ju alla hur det slutade. Denna gång är man i Super Bowl utan att ha dominerat säsongen på samma sätt men man är ändå där efter att vunnit 10 raka matcher. Det var dock på håret, Ravens hade en god chans att avgöra matchen två plays innan Cundiffs miss. Jag, och säkert många med mig, trodde att Lee Evans hade bollen under kontroll i endzone men i precis rätt ögonblick dök Sterling Moore upp och slog bollen ut händerna på Ravens WR.

"It's a pretty mentally tough team," sa Brady om Ravens. Jag är dock rätt övertygad om att han tycker att Ravens är rätt tuffa även fysiskt. Han tog emot en rejäl smäll när han hoppade in sin TD och han skällde dessutom ut Ray Lewis rejält då han tyckte att Lewis tacklat honom onödigt hårt och våldsamt.

Baltimores D skulle dominera över Patriots dito sas det inför matchen men det skulle visa sig att Pats 31-rankade D var minst lika bra som Ravens. Man steppade upp rejält då det verkligen gällde och man fullkomligt tog bort Ray Rice som bara tog 78 yards den här matchen. Brandon Spikes snappade upp en interception från Flacco som fram tills dess hade spelat riktigt bra och passat till två TDs. När sedan Ravens var nära att sätta en sen, förmodligen avgörande, TD så stängde Pats verkligen butiken."It's two great football teams, two gladiators, I guess, just kind of going at each other at the end, and I'm proud of our guys," sa Harbaugh efter matchen. "You know, we've got 53 guys, mighty men, as we like to call them -- and they fought, and we came up a little bit short, as 53. You know, 53 win and 53 lose."

Med Rice eliminerad av Pats försvar så var Baltimore tvingade att förlita sig på Joe Flacco som nog gjorde sin bästa match den här säsongen, kanske till och med en av de bättre i karriären. Flacco har tagit sitt Ravens till slutspel i samtliga fyra säsonger han varit i klubben men aldrig hela vägen till Super Bowl. I söndagens AFC-final passade han för över 300 yards, var 22/36 och hade två TD-pass. Så förlusten går absolut inte att skylla på Flacco (vilket knappast någon heller lär göra, Cundiff lär nog ligga mer risigt till där).
"I don't know if I ever will prove anything," sa Flacco. "I just play the same way. We lost; someone has to. But we laid it all out on the field."

Jag orkar inte gå in spel för spel, ingen kan väl ha missat den här matchen och ni vet på vilket sätt det slutade på. Billy Cundiff kommer aldrig mer i sin karriär bli förknippad med något annat än det där missade field goalet. Han kommer inte att bli av med den stämpeln förrän han eventuellt avgör en AFC-final eller ett Super Bowl. Givetvis oerhört tråkigt för honom men det är på grund av den här spänningen och dramatiken vi varje söndag sitter uppe till fem på natten och följer den här underbara sporten. Cundiff får vara glad över att Ravens nog kommer att vara en contender även nästa säsong.


Noterbart:

• Det här är Bradys femte resa till Super Bowl. Lika många som John Elway har...
• ... skulle han dessutom gå och vinna SB46 så är han den QB som vunnit flest slutspelsmatcher i NFLs historia (om jag minns min statistik rätt).
  
• Det här är Patriots sjunde framträdande i Super Bowl, man är nu en match bakom Dallas och Pittsburgh.
  
• Pats är 7-1 i AFC-finaler, 4-0 hemma.
  
• Brady/Belichick är den första tränar/QB-konstellationen att spela fem Super Bowls.
  
• Ravens var 7-0 mot årets slutspelslag under säsongen innan söndagens förlust.
  
• Ravens hade det tungt på bortaplan i år och slutade 4-5.
  

NFC Championship. NYG@SF.

VS.

Plats: Candlestick Park, San Francisco
Tid: 00.30
TV: TV10, Viasat Fotboll HD, FOX

Matchen om NFC-titeln blir en stenhård match mellan två lag som redan har en rätt het historia gentemot varandra. Niners och Giants har mötts sju gånger i slutspelssammanhang och vinnaren i nattens klassiska derby kommer att spela Super Bowl. Båda lagen ut sina high-powerd offenses i sina möten förra helgen och man både Packers och Saints åkte ut redan i divisional round. Många är nog överraskade över att det är dessa två lag som spelar semifinal. Det är förståeligt.

Jim Harbaugh tog i år över ett lag som ifjol gick 6-10 och ledde dom till 13 vinster och klubbens första slutspel på nio säsonger förra helgen coachade han också sitt lag till en dramatisk seger mot Saints. Efter 14 spelade matcher så såg inte Giants alls ut som en lag som ens skulle kunna gå till slutspel. Om jag minns rätt så var man då 7-7 men genom två riktigt bra matcher och vinster över både Jets och Cowboys så tog man hem NFC East. Efter det har det blå tåget bara ångat på och man är det första laget att börja sitt slutspel i wildcard-rundan för att sedan vinna två matcher med 17 poäng eller mer. 10/12 av de lagen som vunnit sina två första slutspelsmatcher med den marginalen har sedan gått hela vägen och tagit hem Vince Lombardi Trophy. Giants är 4-0 i NFC championship, statistiken talar onekligen för dom.

Giants pass-rush har verkligen vaknat och har en stor del i att man nu vunnit fyra raka matcher. 17 sacks de fyra senaste matcherna och hela fyra stycken på Aaron Rodgers förra helgen. Jason Pierre-Paul, Osi Umenyiora och Justin Tuck har samtliga steppat upp och gett ett av ligans mest respketrade defenses ytterligare en dimension. 49ers har också en rätt okej defense. Man har ligans bästa rushing defense som bara tillåtit 77 yards under säsongen, dessutom har man en pass rush - ledda av Aldon Smith - som är riktigt bra. Den här säsongen har Niners defensiv fått ryktet om att leverera, som man kallar det där borta, bone-crushing hits.
"We're not really trying to hurt people," säger S Donte Whitner. "But when we play physical, people get hurt."

Det är alltså två riktigt bra försvar som springer ut på Candlesick en halvtimme efter midnatt. De som ska försöka lirka upp dessa försvar är två QBs som har haft rätt olika karriärer trots att de båda gick som nummer #1 nära inpå varandra. Eli Manning gick som nummer 1 2004 och var 67 yards från 5000 yards den här säsongen och hans spel det här slutspelet får en att tänka på 2007 års Giants. New York senaste Super Bowl där Manning dessutom utsågs till MVP.
Alex Smith gick som nummer 1 året efter Manning men han har aldrig hittat rätt, förrän nu under Jim Harbaugh. I år ledde han en offensiv som hade minst antal turnovers i hela ligan och hans två touchdowns i förra matchens två sista minuter var oerhört imponerande.

San Francisco är 4-3 i slutspelet mot Giants som har vunnit det enda championshipmötet laget emellan. Lagen möttes dock så sent som för bara drygt två månader sedan, en match som 49ers vann med 27-20. En match utan spelare som Ahmad Bradshaw och Delanie Walker. Manning kunde ha tagit den matchen till OT i slutminuten men ett 4th-down pass bröts av en försvarare. Men redan då såg gav Giants försvar 49ers en riktig match och tillät bland annat inte en enda yard från Frank Gore. Nu känns det dessutom som om man är ännu bättre.

Favoriter:
49ers har verkligen imponerat på mig i år och man är onekligen ett lag för Super Bowl. Jag får dock en känsla av att Giants har något riktigt bra på gång och det är svårt att inte dra paralleller med Giants -07 och fjolårets Packers. Med ligans, i min mening, just nu starkaste defensiv, en bättre och mer erfaren QB samt en självförtroendeboostande streak så tror jag att Giants faktiskt tar hem det här. Det skulle, om jag får rätt i båda matcherna, att vi får en rematch mellan Patriots och Giants. Hur väl hade inte det smakat?

AFC Championship. BAL@NE.

VS.

Plats: Gillette Stadium, Foxborough
Tid: 21.00
TV: TV10, Viasat Fotboll HD, CBS

Efter en enkel seger mot Broncos förra helgen så ser det onekligen ut som om New England Patriots är på väg mot deras femte Super Bowl på 11 säsonger. I vägen står Baltimore Ravens som hade problem med Texans förra omgången, man klarar sig dock långt på sitt underbara defense och det är just defensiven som kommer att stå inför den viktigaste uppgiften imorgon. Stoppa Brady.

Inför förra helgen hade Patriots förlorat tre raka slutspelsmatcher (varav en var SB42) men mot Broncos var det inget snack. Man hade ganska snart en ledning med 14-0 och segersiffrorna skrevs till hela 45-10, Tom Brady kastade för 363 yards och tangerade slutspelsrekordet med sex TD-pass i en match. Brady fullständigt plockade sönder Broncos försvar men att upprepa den bedriften i morgon mot Ravens (13-4) kommer inte att gå lika lätt, det törs jag lova. Baltimores D är rankad trea i ligan med endast 16.6 poäng och 288.9 yards tillåtna per match. Dessutom är man bäst i AFC vad det gäller sacks, där har man lyckats skrapa ihop 48 stycken (varav 14 av Terrell Suggs). Utmaningen för Pats passing attack (#2 i ligan) blir att försöka lirka ett passförsvar som endast ger upp drygt 196 yards/match.
"The Ravens "are the best team we've faced all year," säger Tom Brady. "There's no one that's going to overlook a team like that. It would be impossible to do. They present a ton of challenges in all three phases of the game ... they're physical, they're tough, they can cover."They've got some of the best players in the history of the NFL at their position, in Suggs, Ray Lewis, Ed Reed and Haloti Ngata"

Brady vet vad som väntar honom, alla de namn han nämner i citatet här ovan var med då Ravens slog Patriots i slutspelet för två år sedan. Den gången kastade Brady tre interceptions, kastade bara för 150 yards och blev sackad tre gånger. Efter de första 15 minuterna den matchen så låg man under med 24-0. Matchen slutade 33-14 till Ravens. Även den gången tror jag att matchen spelades i Foxborough så stämningen på Gillette Stadium lär vara bekant: "We've gone (to Foxborough) and played before," säger Ravens QB Joe Flacco."We have won in New England. They are one of the teams, like us, that's tough to beat at home. We know how tough it is to go into a place like that, a place like here, and win a football game. So we're going to have to make sure we prepare well all week and bring our A-game up there."

På tal om "A-game". I en radiointervju tidigare i veckan så uttryckte Ed Reed sin oro över lagets förmåga att leverera då man bara gick för 227 yards mot Texans. Reed själv var nog den som avgjorde matchen med en interception i slutet av matchen. Det här är vad han sa och som har skapat stora rubriker:
"I think a couple of times he needed to get rid of the ball. It just didn't look like he had a hold on the offense.I think Flacco can have a breakout game, especially after last week. ... I know he is definitely coming back to show himself off."

Flacco ville först inte bemöta citatet men sa följande till lagets hemsida:

"It was a little funny to me, I was a little caught off guard. It is what it is, we talked about it. It's not really that big of a deal."

Det verkar, av någon anledning, ha tagit hårt på Flacco och jag verkar vara den enda som inte fattar någonting. Jag har sett presskonferenser på ESPN i dagarna då detta återigen har tagits upp och visst ser Flacco bekymrad ut. Reeds uttalande är det inget fel på i mina ögon. Flacco hade ingen bra match och Reed säger att han vet att Joe kan göra bättre i från sig - och tror att han kommer att göra det. Det är ju inte så att han sågar sin egen lagkamrat vi fotknölarna precis och det är ju inget nytt han tar upp. Jag är övertygad om att Flacco själv inte tycker att han gjorde en bra match och de offensiva spelarna och tränarna hade garanterat redan pratat om det tillsammans innan Reed uttalade sig.

Flacco är annars den enda QBn i historien att vinna en slutspelsmatch varje säsong under hans fyra första i ligan. Han kastade bara för 176 yards hade två TDs förra helgen. Dessutom blev han sackad hela fem gånger och missade många enkla kast. Så Reeds kritik är ingen nyhet och den är befogad. Inte nog med att Flacco hade en dålig dag så svek även springspelet, något som man inte kommer att ha råd med imorgon. Ray Rice tog bara 60 yards på 21 carries då Ravens totalt sprang för ynka 87. Deras snitt innan matchen låg på 125.
"I would anticipate, against the team we're about to play, you have to do a better job offensively in terms of stats and points," säger coach John Harbaugh, vars lag bara tog tre poäng de sista 46 minuterna förra helgen.

Förhoppningsvis så fungerar Ravens offensiv på söndag kväll för deras defensiv kommer att ha fullt upp med att försöka få stopp på Pats TEs Aaron Hernadez och Rob Gronkowski. Den senare av dom tror jag att jag har tagit upp tidigare, han slog ju i år NFL-rekord både i antalet yards för en TE (1327) och antalet TDs (17), mot Broncos tangerade han ytterligare med sina tre scores. Hernadez var tvungen kliva av mötet mot Denver efter en lättare hjärnskakning. Han kommer dock att vara fit for fight imorgon.

Patriots har ett rejält övertag på Baltimore om man kollar grundseriematcher. Där har Pats vunnit samtliga sex möten. Brady är 4-1 mot Ravens och då är den där slutspelsförlusten inräknad. Dock så är hans quarterback rating mot Ravens 71.4 och vad jag har hört så har han inte en sämre rating mot något annat lag i ligan.

Jag ser fram emot den här matchen som jag tycker hamnat lite i skuggan av 49ers-Giants. Den här matchen känns helt klart minst lika het. Tom Brady är tillbaka i gammal storform vilket är underbart att se. Nu går man upp emot en av mina stora favoriter att ta hem det här. Något jag hävdade att Ravens var redan på försäsongen. Får man ordning på offensiven, både vad det gäller pass och rush, samtidigt som D gör en bra match och plockar ner Brady. Då bär det av till Indianapolis. Går man dit så har man alla möjligheter att bli första AFC-laget att ta hem alltihop sedan Steelers lyckades med det 2009.

Favoriter:
Med tanke på hur Baltimore sägs ha spelat förra matchen (har inte sett den själv) och hur bra Brady och Pats O var mot Broncos så säger jag att Patriots är favoriter i den här matchen. Men det är inte bara ovan nämnda aspekter som spelar in, Tim Tebow var ju inte helt plötsligt pissdålig mot New England utan han var snarare chanslös mot ett riktigt bra defense. Favoritskapet på Patriots är dock knappt, med ett fungerande springspel och ett D som spelar som jag vet att man kan så tror jag inte att Patriots orkar stå emot. Jag tror att vi ganska tidigt i matchen kan skönja ett spår hur det kommer att sluta. Så som jag ser det är helt upp till Ravens. Men fram till matchstart så får favoritskapet ligga på hemmalaget.

Super Bowl, som bäddat för rematch.

Satt och funderade för mig själv och insåg att vi antingen kan få se en rematch från Super Bowl XLII mellan Patriots och Giants eller en brödrakamp och rematch från vecka 12 mellan Ravens och 49ers. Tog mig då tiden att kolla upp vilka andra klassiska möten dessa lag har haft mot varandra och vilka olika matchups vi kan få uppleva igen i årets Super Bowl.

• Super Bowl XXXV
  Mötet mellan Giants och Patriots för fyra år sedan är givetvis den Super Bowl som hade fått störst uppmärksamhet om de båda går vidare efter söndagen. Men Giants-Ravens kan bli minst lika bra. Baltimore årgång 2000 hade den bästa defensiven som någonsin skådats och man vann enkelt Super Bowl med 34-7. Det är inte speciellt många spelare kvar i ligan sedan dess men en av dom är Ravens Ray Lewis som blev MVP i SBXXXV.
  
• 49ers vs. Josh McDaniels
  Gissa vilket lag som har gjort flest poäng på 49ers den här säsongen.
  Svaret är Rams, som var det sämsta laget i offensiven, som gjorde 27 poäng på Niners. Vid den tidpunkten var McDaniels offensiv coach för Rams. Inför slutspelet signade dock Patriots fast McDaniels och om han får möta Pats i finalen så kommer han givetvis att ha ett eller två ess i rockärmen.
  
• Tom Coughlin vs. Bill Belichick
  Senast Giants mötte 49ers i NFC-final var 1990 och man var på väg mot sin andra Super Bowl i klubbens historia. Giants hade det året kanske den bästa coaching staffen ett NFL-lag haft med Bill Parcells som head coach men även Belichick och Coughlin ingick i det där laget. Deras vägar har korsats några gånger sen dess och Belichick är kanske den mer framgångsrika av dom två. Skulle dock Coughlin sno ännu en ring framför näsan på Bill så kanske det är dags att börja omvärdera hierarkin mellan de gamla kollegorna.
  
• Miami Hurricanes
  2001 års collegelag i Miami är ett av de bästa någonsin och hela 17 spelare från det laget gick i första rundan. Frank Gore (49ers) var en freshman 2001 men sprang, som backup, in 575 yards. I samma lag fanns även Ed Reed (Ravens) och Vince Wilfork (Patriots).
  

Packers överkörda av det blå tåget.

Divisional Round Game

Green Bay Packers - New York Giants
20 - 37

Med deras alldeles egna stjärna på QBn och ett helt överlägset defense så visade man världen att Packers inte är mer än en förre detta champion. De regerande mästarna tappade passningar, fumblade med bollen och man kunde inte stoppa Eli Manning och hans receiver då Giants något överraskande vann med hela 37-20 i söndags.

Det finns mycket gemensamt med dagens Giants och med det som vann Super Bowl för fyra år sedan. Man har gjort 6 touchdowns framåt och släppt endast en bakom sig, man kommer även denna gång bara spela borta och hittills har är man obesegrade. Dessutom, senast då Giants lyckades vinna på Lambeau Field var den där gången för fyra år sedan. Ska jag vara ärlig, efter att ha sett den här matchen i efterhand, så känns det inte som en omöjlighet att utgången denna gång kan bli detsamma. Att försöka slå Niners borta i San Francisco kommer givetvis att bli riktigt tufft men Giants är farliga och jag gillar hur de spelar för tillfället. Ända sedan derbyvinsten mot Jets på julafton så har man bara blivit bättre och bättre och efter att ha snuvat Cowboys på slutspelsplatsen samt förnedrat Falcons slog man alltså (15-1) Packers förra helgen. Eli Manning, inte Aaron Rodgers, var dessutom den mest tongivande offensiva ledaren med sina 330 passing yards och tre TD-pass.

San Francisco nästa alltså för Giants, ett lag man är 3-4 mot i slutspelsmöten. Mötet från 2003 lär nog sitta i hos några fans i alla fall, det var i en wild card-match man fullständigt kollapsade mot helgens motstånd. Man ledde med hela 38-14 en bit in i tredje quartern men man tappade spelet helt och förlorade med 39-38. Men något liknande kommer vi inte att uppleva i år, hela franchisen andas självförtroende just nu och gjorde det redan innan man tog skalpen av Green Bay i Wisconsin.

Lambeau Field har nog aldrig varit så tyst som det var när Giants stormade ut över planen i vilt firande. Inte ens då Giants slog ett Favre-lett Packers för fyra år sedan. Men förväntningarna var betydligt mycket högre nu. Packers är regerande mästare, nästintill obesegrade och har ligans bästa QB. Att i alla fall få möta 49ers i NFC-final var det minsta man kunde begära av det här laget. Men nu är grejen den att Packers inte ens var nära. Deras redan rätt så ömtåliga och ihåliga försvar blev sönderslitna av Giants och Manning (som hittade sex olika recievers). En av dessa sex recievers var Hakeem Nicks som fångade sju passningar för 165 yards, varav två var TDs.

Jag antar att Packers förväntade sig att återigen spela Super Bowl, och som regerande mästare och seriesuveräner så ska man också ha dom förväntningarna på sig själva. Men verklighet slog till brutalt. Man förlorade mot ett hungrigare och bättre Giants. Rodgers (24/46 264 yards, 2 TD, 1 INT) förklarar:
"Oh, it's real. We got beat by a team that played better tonight.We play to win championships. You win a championship and you're kind of at the top of the mountain, and you forget kind of how bad this feeling is. We had a championship-caliber regular season and didn't play well today."

Packers tidigare problem med tappade bollar av deras talangfulla recievercorps var tillbaka till denna match, värsta tänkbara tidpunkt. När sedan Packers defensiv sett sårbart ut hela säsongen och tillåtit onödigt många stora spel mot sig så har man änå vägt upp det med att tvinga fram turnovers. Denna gång var det dock som sagt Packers själva som gav bort bollar. Man förlorade hela tre fumbles, varav en var Rodgers eget fel. Packers låg under med 20-10 i halvtid men man hade precis börjat se ut som man är vana vid att se dom då Osi Umenyiora slog bollen ur händerna på den annars så säkra QBn. Nu tappade visserligen inte hemmalaget poäng på det misstaget och man kunde faktiskt senare krympa avståndet till sju poäng men det var uppenbart att Giants hae det psykiska övertaget på Rodgers och hela Packers vid det här laget. Tidigt i början av den sista quartern hade Packers återigen chansen men då var Umenyiora framme igen och sackade Rodgers på ett forth-down play. Det kändes rätt avgörande, speciellt med tanke på att Giants sedan utökade både till 23-13 och 30-13.


Ärligt talat så måste jag erkänna att jag är riktigt besviken på hur Packers uppförde sig här, på något vis kändes det som om man tog alldeles för lätt på uppgiften redan från start. Det straffade sig rejält mot ett toppformat och stekhet Giants. Nu låter det kanske som om att jag inte ger Giants någon credd alls för den här vinsten utan skyller på att Packers var kassa. Men till skillnad från matchen mot Falcons så var det faktiskt Giants som gjorde motståndet kasst den här gången och även om Giants inte behöver mer fans här i Sverige så håller de snart på att få ytterligare en, nämligen mig.

Noterbart:

• Packers Donald Driver hade tre mottagningar och har därmed slagit nytt klubbrekord i antalet mottagningar i slutspel, 49 stycken har det hunnit bli.
  
• Hakeem Nicks 165 yards är det näst mesta av en reciever i Giants slutspelshistoria.
  
• Eli Manning har nu 1904 passing yards totalt i slutspelssammanhang, det har ingen tidigare QB för Giants mäktat med.
  

The City that knows how!

Divisional Round Game
San Francisco 49ers - New Orleans Saints
36 - 32

Den 10 januari 1982. Joe Montana hittar Clark för en fantastisk touchdown, en touchdown som avgjorde NFC-finalen det året och som dessutom kanske är en av de mest visade i ligans historia. Jag snackar givetvis om "The Catch". 17 år senare, 1999, föder en annan Hall of Famer "The Catch 2". Steve Young avgör Wild Card-matchen med tre sekunder kvar genom ett TD-pass till Terrell Owens. I lördags skapade Alex Smith sitt egna oförglömliga spel, något som media och spelare valt att döpa till "The Grab".

Nio sekunder återstod av matchen då Smith kastade ett 14 yards TD-pass till Vernon Davis, detta drygt en minut efter att Drew Brees gett sitt Saints ledningen genom ett 66 yards TD-pass till Graham (följt av en lyckad 2-point conversion). "You've got to call it 'The Grab,' " sa Davis om sin matchavgörande TD. "We were down. I had to make it happen to take my teammates where we want to go." Ett härligt sätt att fira "The Catchs" 30års jubileum på. Men det var inte bara det avgörande passet i slutsekunderna som Smith gjorde bra denna kväll, han hade två TD-pass i första quartern och sprang själv in en 28 yards TD med två minuter kvar av matchen. Han var 24/42 för 299 yards och hade noll interceptions. Brees å andra sidan hade två stycken turnovers vilket bevisar att även ett old school defense fortfarande fungerar i dagens moderna fotboll.

Matchens sista minuter var något av det roligaste och bästa jag har sett i NFL. Båda QBs bjöd upp och vi fick uppleva en mäktig passningsduel mellan två, för dagen, riktigt bra spelare. Matchens show avslutades i samma endzon som Young hittade Owens med tre sekunder kvar, den där WC-matchen mot Packers -99 (den motsatta som The Catch uppkom i). The Grab innebar att 49ers vann i sin första slutspelsmatch på nio år och att man nu på söndag går upp emot ett ett oerhört formstarkt Giants som nyss slagit ut de regerande mästarna.

49ers säsong har annars varit full av segrar som denna, i slutminut och efter att ha legat under. Man har hämtat upp underläge till vinst fem gånger denna säsong och Smith hjälpte sitt 49ers att bli det enda laget i historien att ändra underläge till ledning två gånger under de tre sista minuterna i en slutspelsmatch. Vernon Davis grinade vid sidlinjen efter matchen och han verkar ha lärt sig den tjock playbook som han tidigare sagt han blivit helt överrumplad av för han hade sju mottagningar för 180 yards (25.7 yds/catch). Nytt rekord i receiving yards i en slutspelsmatch för en TE.

Men nog om Smith och Niners för ett tag. Det fanns ju motståndare också. Drew Brees var riktigt bra, precis som han varit under hela den här säsongen:
"It stings right now because of the expectation level that we had coming into this tournament and understanding that if we win here we're into the NFC championship game and anything can happen. That's tough. Tough to swallow at this point."

Men faktum är att Brees hade stora problem med framför allt Donte Whitner som tillsammans med sitt defense satte en oerhörd press på Brees matchen igenom. Något som också ledde till en hel del stressade beslut med efterföljande turnovers från Brees sida. Defensiven har en stor del i att Niners nu är en vinst ifrån Super Bowl för första gången sedan 1995. Brees passade ändå för 461 yars, var 40/63 och hade 4 touchdowns. Men han var som sagt satt under hård press och blev sackad tre gånger och hade två interceptions (hans första i slutspelet på fem år) och målet om att återigen få uppleva Super Bowl grusades med 9 sekunder kvar. Saints har fortfarande inte vunnit en slutspelsmatch på bortaplan och i och med förra veckans förlust på Candlestick är man nu 0-5.
"Kind of an unbelievable game the way it went back and forth," sa coach Sean Payton på presskonferensen efter matchen. "It's obviously a difficult game to lose."

Det är rätt uppenbart att 49ers är det laget av dessa två som kommit längst sedan man möttes i träningsmatch i augusti (en match Saints vann med 24-3) och nu har folket i San Francisco återigen börjat drömma om att få uppleva samma glansdagar som man hade under Montana, Rice, Lott och Young. Jag anser att man har ligans kanske bästa defensiv och deras Special Teams håller jag också otroligt högt. Som sagt, folket har börjat drömma igen. Det gör dom rätt i för det ser ut som om San Francisco 49ers har något på gång. Jag älskar det!

Noterbart:

• All-Pro David Akers, Niners mest erfarna spelare slog rekord den här säsongen med 44 field goals i lördags satte han tre. Tre oerhört viktiga från 25, 41 samt 37 yards.
  
• Det var slutsålt på Candlestick Park, 69 732.
  
• Saints hade förlorat fem fumbles på hela säsongen men tappade hela tre stycken mot Niners.
• Brees noterades den här säsongen för 6404 yards. Ännu ett rekord slaget då han passerade Marinos rekordsäsong från 1984 (6085).
  

Divisional Round. NO@SF.

VS.

Plats: Candlestick Park, San Francisco
Tid: Lördag 22.30
TV: TV10, Viasat Fotboll HD, FOX

Jag tycker att det ser lovande ut för Saints och man kan gått och väl vara på väg mot sitt andra Super Bowl på tre år. Vägen dit är dock svår och det kanske största hindret på väg ställs man mot redan nu på lördag. Niners på Candlestick är en tuff nöt att knäcka men faktum är att 49ers gör här sitt första slutspelsframträdande på nio år. Saints å andra sidan har färsk slutspelserfarenhet och en färsk ring att blicka tillbaka på. New Orleans har nio raka vinster med sig till San Francisco. Ett litet frågetecken bara. Saints har aldrig vunnit en slutspelsmatch på bortaplan om jag har min info rätt, hur hanterar man pressen utan ett fullsatt Superdome i ryggen?

Saints har snittat 37.5 poäng i deras fem senaste slutspelsmatcher (varav fyra har vunnits) men man är 0-4 på bortaplan i slutspelet vilket gör att de, tillsammans med Bengals (0-5), är det enda lag utan att ha vunnit en slutspelsmatch borta. Om den statistiken kommer att spela in på lördag återstår att se men Sean Payton hävdar dock att det inte kommer att göra det (vilket han givetvis måste säga):
"You win 13, 14 games now, and you're trying to find something. When you start playing well on the road and home, you're probably a better team and we've been able to do that."

Saints är 5-3 borta i år och jag har ju givetvis inte kunnat se samtliga deras matcher men faktum är att de vinster man har tagit inte alls har varit en promenad i parken om man kollar på resultaten. Man slog Panthers med blott tre poäng i början av oktober, sedan förlorade man med sex poäng i Tampa Bay och man blev det första lag att förlora mot Rams den här säsongen. Man behövde OT för att slå Falcons och Titans var sekunder ifrån att vinna. Saints fem sämsta matcher den här säsongen vad det gäller poäng har kommit på bortaplan. Självklart är det här oroväckande, speciellt nu då man går upp emot ett Niners som bara släppt till 11 poäng per match i snitt hemma och är 7-1 på Candlestick Park den här säsongen. Men allt ser inte negativt ut för Saints. Det här är första gången lagen möts i slutspel men Saints har vunnit sex raka grundseriematcher mot 49ers och på de sex matcherna har man snittat 31 poäng och senaste vinsten mot lördagens motståndare kom faktiskt just på Candlestick Park (25-22 20/9 2010).

Saints offensiv kommer ju garanterat bjuda Niners fjärderankade defense en tuff match men jag tror att den här matchen kommer att avgöras på hur bra bortalagets försvar är. Man har tillåtit i snitt 34 poäng i sina tre senaste slutspelsmatcher på bortaplan, något som inte får upprepas.

Jag ser verkligen fram emot den här matchen som jag anser vara omgångens bästa. Det finns ingredienser i den här matchupen som talar för att det kan bli poängrikt, offensivt och välspelat.

Favoriter:
Jag hade rätt på tre av fyra matcher förra omgången (jävla Tebow) och då försökte jag tänka logiskt. Skulle jag göra det även den här gången skulle jag nog svara att Niners vinner det här på hemmaplan MEN Saints är galet formstarka och har mer erfarenhet av den här typen av matcher, dessutom har man en mycket bättre QB. Mitt slutliga svar är Saints men en del av statistiken jag tagit upp här ovan oroar mig. Som sagt, det här kan komma att bli riktigt bra!

Tebow Time once again.

Wild Card Round Game

Denver Broncos - Pittsburgh Steelers
29 - 23 (OT)

Jag hade spelat på samtliga fyra matcher den gångna helgen, inför helgens sista match hade jag tre rätt och kvar återstod den solklaraste matchen i min bok. Jag lutade mig tillbaka med ett leende på läpparna med något som jag trodde skulle vara säkra hundralappar in på kontot, ni kan tänka er chocken jag fick då det gick upp för mig att Tebow hade återuppstått och ledde sitt Broncos till övertid mot Steelers. När han 11 sekunder in på OT avgjorde matchen med ett 80 yards TD-pass till Demaryius Thomas var det NFL-historiens snabbaste övertidsavgörande. Visst, jag hade gått miste om lite pengar men vad är väl det värt när man får uppleva sån här dramatik i ett slutspel?

Att beskriva matchens sista spel och den 11 sekunder korta övertiden är svårt. Galet, sjukt och liknande ord snurrar genast runt i huvudet men inget av dom passar egentligen. Det var mäktigt att se NFL-hisotriens snabbaste avgörande i en övertidskvart. Efter en play-action från Tebow hittade han Thomas som stiff-armade Ike Taylor och spurtade ifrån Ryan Mundy hela vägen till endzone.

Tebow gjorde sin bästa match för säsongen rent statistiskt med 316 passing yards och två TDs. Detta från en QB som gör det hela att se så himla svårt ut, hans kast är inte speciellt rena och som någon sa så ser det ut som om han kastar en tegelsten. Då är det en annan femma med Pittsburghs, för dagen skadade, QB Ben Roethlisberger. Gubben kunde knappt gå men ledde ändå ett skadedrabbat Steelers från ett tio poängs underläge i slutet av matchen till ett kryss vid full tid. Inte nog med att han passade för nästa 300 yards, när han blev satt under press och saknade alternativ så tog han bollen själv och haltade sig fram. Han fick visserligen ta mycket stryk för sina rushes men hans fot får en välbehövlig vila. Sen kan man ju undra hur stor sprutan egentligen var som man gav Big Ben i omklädningsrummet i halvtid, han hade inte varit speciellt bra i första men kom ut som en helt annan spelare i andra halvlek. Trots att Roethlisberger kanske är en av de mest avskydda spelarna i ligan, i alla fall om man ska titta på det svenska twitterflödet under matchen, så kan i alla fall jag inte göra annat än att imponeras av denna man. Han är alltid skadad, ofta rejält också. Han spelar dessutom bra med skador som eventuellt hade betytt att säsongen hade varit över om det drabbat någon annan.

Tim Tebow då, jag kan erkänna att jag inte alls är ett fan. För det första för hans djupt rotade kristna tro, för det andra så tycker jag inte att han är så bra som det sägs (kanske för att hans kast inte håller så hög nivå) men framför allt för att han spelar i Broncos. Nu där emot måste jag bekänna färg och säga att jag är imponerad. Han visade i söndags att han är en QB för ett NFL-slutspel, något jag tvivlade på innan det drog igång. Jag har tvivlar fortfarande på hans arm men ska han hålla på som han gjorde på övertid så kommer jag måsta backa även på den punkten. Ingen trodde väl kanske heller att Broncos skulle kunna springa sig igenom Steelers försvar, trots att det var skadedrabbat. Något de lyckades med. Patriots har en del att se på inför lördagens möte, men jag har oerhört svårt att se Broncos vinna mot New England. I min värld finns det inte på kartan och jag antar att Pats Nation är rätt så nöjda med att det trots allt är Broncos som stå på andra sidan och inte Steelers.

Tebow satte visserligen bara 10 av sina 21 passningsförsök, lyckligtvis har han ju Thomas som tog emot fyra passningar för över 200 yards. Thomas har verkligen fått ett uppsving nu på slutet efter att ha missat början av säsongen på grund av ett brutet finger, utslaget på de sex senaste matcherna snittar 109 yrd/game. Fortsätter bara Tebow med att kasta bra så blir den duon farliga framöver.

Noterbart:

• Tebows passer ratin på 125.6 är det högsta i Broncos slutspelshistoria
  
• Tebow gick upp mot ligans bästa defense och blev inte sackad en enda gång!
  
• Reothlisberger å andra sidan åkte i backen hela fem gånger.
• Broncos avgörande på övertid kom genom ett pass, det var blott andra gången på hela matchen man passade på 1st down.
• Det kanske trots allt vilar en förbannelse över femteseeden i AFC ändå. Fortfarande har inget lag någonsin i AFC gått viare från första rundan om de varit seedade som femma.

Pinsamt Falcons!

Wild Card Round Game

New York Giants - Atlanta Falcons
24 - 2

Defensiven och springspelet, ja nästan allt verkar ha klaffat för Giants och det hade inte kunnat komma mer lägligt. Efter att ha förnedrat Atlanta i söndags vaäntar nu de regerande mästarna Packers och då gäller det att varenda punkt i spelet fungerar. Söndagens första match mellan Giants och Falcons trodde jag skulle bli den jämnaste av dom alla denna slutspelsrunda men ack så fel man fick. Faktum är att det var en total utskåpning från Giants sida och en pinsamt dålig insats från Falcons defensiv.

Eli Manning har i burit sitt Giants på sina axlar under stora delar av den här säsongen och förmodligen bara väntat på att defensiven också ska göra sitt, lagom till slutspel har det alltså skett. Det så tidigare tveksam springspelet i offensiven verkar dessutom också ha fått ett uppsving. Att ha både ett fungerande springspel och passningspel är ju givetvis en fördel i det här skedet av säsongen. Speciellt då Packers står för dörren, tidigare under säsongen då lagen möttes vann Packers med 38-35:
"We know they are a good team," säger Manning om det kommande motståndet. "We played them tough here, did some good things here, we scored some points. We know offensively we are going to have to play strong, score some points."

Men som sagt, det kan komma att bli än mer intressant den här gången. Nu har Giants ett offensiv som kan springa med bollen, något man saknade tidigare i år och dessutom har man en defensiv som jag vet att Packers har oerhört stor respekt för. Jag vet inte om jagblir den första att säga det men det finns en chans att Giants kan slå Packers. Det skulle i alla fall inte komma som en chock och efter söndagens match så förstår jag spelarnas snack om att de känner sig som de gjorde mästerskapssäsongen.

Giants fick fart på spelet efter att det att Manning själv sprungit 14 yards, med det fick han igång ela laget och främst Jacobs och Bradshaw som båda stod för en riktigt bra match och Giants snittade 5.5 yards per rush. Två mer än under grundserien. Manning säger så här om hans öppnande rush:
"I don't think anyone is game-planning for me to run the ball but obviously there were a couple of situations where you have to do it. I am not scared of running to get a few yards."

Men det här var ingen riktig värdemätare egentligen för Giants och kanske inte det motstånd man vill ha innan man går upp mot mästarna. Motståndet var nämligen obefintligt. I princip så stod Giants för samtliga poäng i den här matchen eftersom att Falcons två kom genom en safety, ett Falcons som ständigt försökte på 4th down och gång på gång misslyckades. Deras defensiv var under all kritik och var rent jävla bedrövlig och förutom något som såg ut som dödsryck så var offensiven minst lika dålig. Trots att vi fick se ett bra Giants spela bra fotboll så har jag fortfarande svårt att smälta att Atlanta var så pass dålig och på något sätt kändes det respektlöst mot både andra lag i ligan och mot publik att komma till slutspel för att väl där bara ställa in skorna. Givetvis så försökte ju Atlanta bäst de kunde, i alla fall till en början, men misstag och ett ihåligt försvar gjorde att matchen var över ganska snart. Det var skönt att Steelers och Broncos gick på ganska snart efter den här matchen och bjöd på ordentlig underhållning, då kunde man släppa besvikelsen över Atlantas spel. I alla fall för ett tag.

Noterbart:

• Giants senaste hemmavinst i slutspelet var när man tog hem NFC-titeln 2000 efter att ha slagit Minnesota med 41-0.
  
• Senast Falcons vann en slutspelmatch var 2005 med en viss Michael Vick på QBn.
  
• Matt Ryan var 21741 för 199 yards och blev sackad två gånger.
  
• Tony Gonzalez är 0-5 i slutspelet under hans 15 år i NFL.

Poängrik match då Saints var några nummer för stora.

Wild Card Round Game
New Orleans Saints - Detroit Lions
45 -28

Saints sprutar in poäng och slår nya rekord varje gång de spelare känns det som. Drew Brees ledde ett ostoppbart offense som slog det nästan 50 år gamla slutspelsrekordet i totala antal yards på en match (626) och Brees själv kastade för otroliga 466 yards och tre touchdown (varav tre completions på 40+) när Saints slog Lions på lördagskvällen.

Det är oerhört lätt att hylla Brees efter en sån här insats men återigen hade han otroligt med hjälp från det offense som satte NFL-rekord i yards from scrimmage (7474) den här säsongen. Om vi kollar på springspelet i den här matchen så var Saints överlägsna, 167 yards mot Lions 32. Samtidigt som springspelet var under all kritik så levererade Detroit QB Matthew Stafford tre TD-pass på 380 passningsyards men Lions var några nummer för små i deras första slutspelsmatch sedan 2000 och har nu förlorat sju raka slutspelsmatcher. Men det var väl ingen som på allvar egentligen trodde att Lions skulle ha en chans här? Man var i slutspel för att se och lära, man kommer att spela slutspel igen och det förmodligen ganska snart. Förhoppningsvis gör man bättre ifrån sig då, något jag inte tvivlar på. Calvin Johnson hade 12 mottagningar för 211 yards (17,5 yrd/catch) och noterades för två touchdowns, det är synd att vi inte får se mer av "Megatron" den här säsongen.

Trots att både Stafford och Johnson gjorde, på det hela, bra matcher så blev man brutalt nedplockade på jorden i fjärde quartern då Saints, genom Jabari Greer, interceptade två pass.

Matchen helt klart häftigaste och kanske mest våghalsiga spel stod Saints för i en 80 yards scoring drive i sista quartern. Sproles sprang runt sin LE på 4th-and-2 och tog tre yards. Strax därefter hade man dessutom lite tur då Brees, som var under press, höll på att kasta bollen rakt i händerna på Lions Aaron Berry. Om jag kom ihåg rätt nu så kändes det som om Berry skulle ha den bollen och bara två spel senare sprang Sproles 17 yards för att utöka Saints ledning till 31-21. Hade bara Berry fångat den där bollen hade slutresultat kanske varit jämnare. Nog för att jag inte tror att Lions hade räckt ända fram ändå.

Efter det där spelet var goda råd dyra för Lions och Stafford stressade iväg ett pass som Greer retsamt enkelt plockade ner och Brees kunde på fyra spel ta sitt Saints till 38-21 och matchen var avgjord. Lions var dock helt klart med i matchen och ledde faktiskt i halvtid, något jag tror de kan vara det första bortalaget att lyckas med i Superdome i år.
"Going into halftime at a deficit, we just realized, 'Listen, just bear down, one play at a time, one drive at a time,' " sa Brees. "and I think we scored on every drive in the second half. I guess that's what you hope for."

Saints har vunnit nio raka matcher och det syntes i andra halvlek varför då de totalt skrapade ihop hela fem touchdowns. Men det fanns en punkt jag inte riktigt kände igen Saints på denna lördagskväll. Det var oerhört slarvigt stundtals och jag vet inte hur många fumbles man tappade till Lions. Det lär straffa sig betydligt hårdare när man åker till San Francisco för match mot 49ers nu på lördag.

Noterbart:

• Saints är fortsatt obesegrade hemma i år.
  
• Båda lagen skrapade tillsammans ihop totalt 1083 yards, delat slutspelsrekord med en match mellan Dolphins och Buffalo från 1995.
• Brees var 23 passing yards ifrån att tangera Bernie Kosars rekord från 1986, Kosars match gick då till övertid.
  
• Detroits bästa rusher denna kväll var Kevin Smith med ynka 21 yards...
  
• Brees har nu otroliga åtta raka matcher med 300+ i passing yards!
  

Wild Card Round. PIT@DEN.

VS.

Plats: Sports Authority Field at Mile High, Denver
Tid: 22.30
TV: TV10, Viasat Fotboll HD, CBS

De regerande AFC-mästarna går in i slutspelet med en halvskadad QB och med Mendenhall borta. Men de är ändå i bättre skick än vad Broncos som har viktiga offensiva spelare skadade och Tebow har varit skakig på slutet. För att göra det hela värre så går de upp mot ligans bästa defense. För nu när Steelers offensiv är skadedrabbat och knackligt kan vi räkna med defensiven kommer att göra livet tufft för Tebow och co. ikväll.

Mendenhall, Steelers bästa rusher i år, blev skadad i slutet av förra matchens första quarter och med han borta så är Isaac Redman och rookien John Clay Steelers enda RBs. Om man kollar antalet yards Redman stod för i den avslutande matchen mot Browns så ser det kanske inte så illa ut men faktum är att att han fumblade bort två bollar. Det kommer att vara väldigt viktigt att han har fumblat klart nu eftersom att Pittsburgh kommer att ha god nytta av att Redman kan göra lite spel och ta pressen från Roethlisberger som inte varit speciellt bra sedan skadan mot Browns i början av december. Ett annat minus för Big Ben den här matchen är att hans skydd inte alls kommer att vara så bra som vanligt då den viktiga centern Maurkice Pouncey förmodligen inte heller spelar idag.

Roethlisbergers skada har gjort att han inte kunnat göra sig själv rättvisa men han har ändå varit bättre än vad Tim Tebow har varit på slutet. Efter att ha varit hela USAs snackis efter det att han satt upp några mäktiga 4th quarter comebacks ser det ut som om magin har försvunnit. Han har fyra interceptions och två fumbles de senaste två matcherna och går in i slutspelet efter en patetiskt dålig insats mot Chiefs i söndags (3-7). När han klev av planen den matchen gjorde han det med en QB rating på 20.6. Nu hade Broncos brutalt med tur då man vann divisionen ändå då Oakland inte lyckades slå Chargers. Tebow själv vägrar dock att mege att de två-tre senaste matcherna har försämrat hans självförtroende. Vi får väl se.

Steelers har bara tillåtit tre touchdowns de senaste sex matcherna och nu får man dessutom tillbaka LB LaMarr Woodley men safetyn Ryan Clark är fortfarande borta. Denver måste se till att sätta Tebow i situationer som han klarar av mot detta stentuffa defense, chansspel kommer att straffa sig. Denver har ju en offensiv som för det mesta kretsar kring springspelet och där har man varit framgångsrika (1a i NFL i rushing yards) men att fortsätta på den inslagna vägen ser ut att kunna bli tufft beroende på hur många spelare som saknas. RGn Kuper är definitivt borta med ett brutet ben och FB Spencer Larsen är högst tveksam till start. På andra sidan bollen är Brian Dawkins borta med nackskada.

Senast Broncos var i slutspel åkta man ut mot Steelers i AFC-finalen. Året var 2006. Lagen har mötts sex gånger i slutspel och båda har tre vinster. Vinnaren i slutspelsmatcherna mellan dessa två lag har gått till slutspel fem av de sex gångerna.

Favoriter:
Steelers är favoriter här. Inget snack om saken tycker jag. Tebow håller inte på den här nivån ännu (vilket jag iofs inte trodde om Yates heller) och Steelers D kommer att bli för mycket för honom att hantera. Det är två skadedrabbade lag som möts och två lag som inte alls spelat bra på slutet, annars hade vi nog bjudits på en rätt underhållande match. Nu är jag rädd att det här kan utvecklas till ett sömnpiller. Speciellt om Steelers tar en tidig ledning och Tebow misslyckas med att leverera.

Wild Card Round. ATL@NYG.

VS.

Plats: MetLife Stadium, East Rutherford
Tid: 19.00
TV: TV10, Viasat Fotboll HD, FOX

New York Giants började säsongen med att gå 6-2 innan de förlorade fyra raka matcher och tankar om tidigare säsongers kollapser började göra sig påmind. Då tog man sig i kragen och vann tre av sina fyra avslutande matcher, däribland vinsten mot Dallas förra helgen (31-14). Nu säger man att man har samma känsla i laget som man hade under mästerskapssäsongen 2007 då man slog ut tre divisionsvinnare innan man chockade de obesegrade Patriots i Super Bowl. RB Brandon Jacobs förklarar:
"I would not want to face the New York Giants in the playoffs right now. I got the same feeling (that I had in 2007). There's a lot of guys that are here that weren't here a couple of years ago when we went, but it's the same kind of feeling that I have."

Atlanta å andra sidan är återigen tillbaka i slutspel och man har haft några tunga nederlag de senaste åren. Förra året var man ju seedade som nummer 1 innan man stötte på och förlorade mot Packers i divisionl round. 2008 var Matt Ryans första säsong i klubben och även då gick man till slutspel men åkte ut mot ett Arizona som slutligen gick hela vägen till Super Bowl. I ingen av dessa två matcher har Falcons varit uträknade och är inte det ikväll heller men för att gå vidare så krävs det att man har lärt sig läxan.

Matt Ryan hade sin bästa säsong med 29 TD-pass lika många som Eli Manning som ikväll står på andra sidan. Ryan passade och för strax under 4200 yards och avslutade säsongen 92.2 i passer rating. Eli Manning var 67 yards ifrån att bli säsongens fjärde QB att nå 5000 yards men fick en tröst i att han för andra gången valdes in till Pro Bowl. Han slog rekord med sina 15 4th quarter touchdowns. Det är värt att notera att Manning lett sitt Giants till fem vinster trots att man legat under inför sista Q.

Men Mannings säsong har också gjort att en annan spelare verkligen blommat ut. Victor Cruz var tredje bästa reciever under grundserien med sina 1536 receiving yards och de senaste två matcherna har han stått för två riktigt mäktiga spel. 99 yard TD reception mot Jets och 74 yard till TD mot Dallas i söndags. Han har verkligen gett ytterliggare en dimension till Giants offensiv och Falcons måste var på tårna.

Giants har en viktig uppgift framför sig. Stoppa Michael Turner. Turner är trea i ligan med sina 1340 rushin yards. En oerhört kylig spelare som är bra på att hitta luckor i försvaret och jag tror att man kommer att använda sig mycket av honom då man förmodligen har rätt stor respekt för Giants pass rush. De senaste två matcherna har Giants D imponerande 11 sacks.

När Giants vann Super Bowl så spelade man samtliga matcher på bortaplan och faktum är att man inte har vunnit en hemmamatch i slutspelet sedan NFC-finalen mot Minnesota år 2000. Senast Falcons van en slutspelsmatch var 2004 då man slog Rams.

Favoriter:
Det finns potential i den här matchen att bli den absolut jämnaste under Wild Card-rundan. Man är rätt jämna både offensivt och defensivt men jag vill ändå säga att Giants är en favorit här. Man har spelat riktigt bra på slutet och lagets pass rush kommer att ställa till det något oerhört för Matt Ryan. Lyckas man samtidigt neutralisera hotet från Turner så är halva matchen vunnen. Men offensiven måste leverera och trots att Manning varit riktigt bra de senaste veckorna så lever jag fortfarande kvar med det att han är oerhört ojämn. Han måste bevisa mig fel. Ett bra slutspel och jag kan släppa det.

En oväntad rookie avgjorde Texans första slutspelsmatch.

Wild Card Round Game
Houston Texans - Cincinnati Bengals
31- 10

Andre Johnson kramade om sin coach efter det att Texans tagit sin första slutspelsseger någonsin och det var länge sedan såg någon le så mycket som Johnson gjorde efter slutsignalen. Det fanns en anledning till det också, jag skulle näligen vilja påstå att det var han som avgjorde matchen på ett 40 yards TD-pass som ökade på Texans ledning till 24-10 i tredje quartern. Även Arian Foster var en starkt bidragande orsak till att Texans kunde vinna det här, han var skillnaden mellan lagen med sin två touchdowns och 153 yards.

Men det fanns också en oväntad hjälte i det Texans som vann en slutspelsmatch för första gången igår. rookien och DEn J.J. Watt. Watt stod för det est imponerande jag har sett av en DE på många år. Det var i slutet av första halvlek som han, som DE, hoppade upp och interceptade en passning från Dalton. Han fångade en boll som få recievers hade tagit och sprang hela vägen till endzone för touchdown. Efter ganska mycket syrgas så hoppade han in igen spelet efter och hann med en sack innan det blåstes av för halvtidsvila. Han hade en hyfsad sista minut. Även om det var Calvin Johnsons TD som rent poängmässigt var avgörande så var Watts interception otroligt viktig. Fansen på Reliant Stadium, som var otroligt livad, var i extas och Texans gick till paus med total momentum. Texans använde sex tidigare draft picks i defensiven och Watt gick ju som nummer 11 totalt i år. Han är en hörnsten i detta omkonstruerade försvar. Han spelade samtliga matcher under grundserien och var bäst i laget med sina 13 tackles fo loss. Men han hae aldrig innan igår interceptat ett pass. Han tajmade upphoppet perfekt och fångade bollen med båda händerna. Han sprang mot endzone samtidigt som den fullsatta arenan höll på att lyfta taket:
"I was really just trying to put my hands up and get in the way of the passing lane," sa Watt. "It happened to kind of stick. I realized I had the ball so I just ran to the end zone just trying not to fall down."

Watt blev den sjätte DLen att ta en interception för en TD i slutspeletshistoria och den första rookien att göra det.

Bengals var i slutspel för tredje gången på sju säsongen men hade inte gått vidare sedan man slog ut Houston Oilers 1991. Man gick inte vidare den här gången och det var uppenbart varför. Man har inte råd att göra så många misstag som Bengals gjorde mot ett hänsynslöst försvar och dessutom så straffades man hårt av den totala avsaknaden av pass protection.

Andy Dalton var 24/42 för 257 yards medan Yates var 11/20 för 159 yars i slutspelshistoriens första matchup med två rookie-QBs. Texans andrarankade defense stod för sin kanske bästa match på flera veckor och sackade Dalton hela fyra gånger, det mesta man mäktat med under säsongen. Dessutom tvingade man fram fyra turnovers och det kändes som att Daltons chans att ta hem Rookie of the Year föll honom ur händerna i samband med Watts interception och att det stod klart att säsongen var över för Bengals.

Trots förlusten är det uppenbart att Bengals har något på gång och faktum är ju att Bengals faktiskt spelade ut Texans stora delar av den första halvleken då man inte gav Texans offensiv något som helst utrymme och fullkomligt dominerade bollinnehavet. Det här var nog inte det sista vi har sett av Bengals i slutspelet.

Houston åker nu till Baltimore för match mot Ravens nästa söndag, lagen möttes i grundserien. En match som Ravens vann.

Noterbart:

• Roger Goodell var på plats i Houston...
• ... så var även George Bush den äldre med sin fru Barbara.
• 71 725 var den officiella publiksiffran. Nytt rekord för Reliant Stadium, oavsett event.
  

Wild Card Round. DET@NO.

VS.

Plats: Mercedes-Benz Superdome, New Orleans
Tid: 02.00
TV: TV10, Viasat Fotboll HD, NBC

Trots sin relativt färska SB-titel, sina senaste slutspelsframträdande och sin rekordsättande offensiv så är Saints trots allt ett mediokert lag när det kommer till slutspel. När de påbörjar sin jakt på en andra ring i natt går man upp mot ett Lions som vill ta ytterligare ett steg framåt.

Från och med sin första säsong 1967 till och med säsongen 2005 hade Saints ligans tredje sämsta vinstprocent (40%). Detta förändrades ju som bekant i och med Sean Payton och QB Drew Brees ankomst 2006, sedan dess är Saints 62-34 och om matten är med mig så är det en vinstprocent på drygt 65%. Något som placerar Saints som sexa i den tabellen om man utgår från 2006 års säsong. I år har man dessutom tangerat franchiserekordet på 13 vinster från 2009 samtidigt som Drew Brees satt en hel del individuella rekord: Han slog Marinos 27 år gamla rekord i antalet passning yards på en säsong och noterades för totalt 5476 yards. Han är ny rekordhållare i antalet passningar (468 varav 46 till TD) och han han noterades för 300+ yards i hans sju sista matcher och slog ett rekord han sedan tidigare hade. Dessutom slog Saints i år nytt rekord i totala antalet yards - 7474.

Tidigare under den här rekordsäsongen så har ju Saints faktiskt mött Lions en gång. Den fjärde december i år, då precis nu, på Superdome. En vinst som var relativt enkel. Saints ledde med 24-7 i halvtid och kunde vinna med hela 31-17.

Men mycket vatten har flutit under de fyra senaste veckorna. Både Lions och Saints har spelat bättre fotboll efter det.

När man mötte Saints där i början av december så hade Lions bara vunnit två av sina sju senaste matcher (dock efter att ha start 5-0 för första gången på 55 år) men efter ytterligare en förlust så studsade man tillbaka och vann tre raka. Därmed var man i slutspel för första gången sedan 1999.

Detroit går in i det här slutspelet med endast en slutspelsvinst efter det att man slog Bengals i finalen 1957. Att vinna den här gången lär inte heller bli lätt då Saints är 8-0 hemma i Superdome för första gången och man avslutade också säsongen med åtta raka vinster. Saints är på jakt efter sin femte raka slutspelsvinst hemma på Superdome och man är nog rejält revanschsugna efter fjolårets debacle mot Seahawks(36-41). Men Brees kommer att ha ett alternativ mindre nu när WR Lance Moore(52 receptions och 2a i laget i antal TDs) är borta.

Brees rekordsäsong har vi redan nämnt och är väl rätt allmänt känd men Lions kommer till match med sin alldeles egen 5000 yards-man. Efter att ha varit skadedrabbad sina första två säsonger så har Stafford stått för en enastående säsong med 5038 yards och 41 touchdowns, nytt klubbrekord. Recievern Calvin Johnson var fem yards ifrån att även han slå klubbrekord i antal recieving yards. Calvin Johnson har visat sig vara en av ligan bästa spelare på sin position den här säsongen.

De senaste fyra säsongerna har lagen drabbats samman tre gånger, Saints har vunnit samtliga. Förutom årets vinst så vann man med 45-27 2009 och med förkrossande 42-7 för fyra år sedan. På dessa fyra matcher har Brees 1051 yards, 11 TD och en interception. Stafford har 408 yards, en TD och fyra interception i sina två matcher mot Saints. Allt talar alltså för att Brees vinner den kampen, eller?

Lions har aldrig mött Saints i slutspel och man är oroväckand 3-8 i New Orleans.

Favoriter:
Det är onekligen två bra lag med två bra offensiv som går upp emot varandra men statistiken och hemmaplan talar ju för Saints. Många tror att det kommer att bli en ganska enkelt, jag har varit inne på samma linje tidigare under veckan, ifjol skulle man promenera hem matchen mot Seahawks men förlorade. Matchen ska spelas av först. Skillnaden denna gång är att Saints har hemmaplan och det är den som gör dom till knappa favoriter i en match jag tror kan bli väldigt underhållande.

Wild Card Round. CIN@HOU.

VS.

Plats: Reliant Stadium, Houston
Tid: 22.30
TV: TV10, Viasat fotboll HD, NBC

Förra gången Houston Texans mötte Bengals så gick man till slutspel för första gången och säkrade samtidigt sin första titel i AFC South. Detta var den 11/12 i år. Manhar inte vunnit en match sedan dess. Efter att ha förlorat sina tre avslutande matcher så går man nu in i slutspelet mot ett Bengals som jagar sin första slutspelsseger på 21 år.

T.J. Yates fick hoppa in och göra blott sina andra match från start i karriären i den där matchen mot Bengals. Detta efter att både Schaub (fot) och Leinart (nyckelben) gått och blivit skadade. Han gjorde det bra och ledde sitt lag från underläge till vinst i fjärde quartern med två 80+ långa drives då man slog Bengals med 20-19. Hans matchavgörande pass till Kevin Walters med sex sekunder kvar förlängde Texans franchise rekord i antal raka vinster till sju. Man fick dessutom fira divisionstiteln i omklädningsrummet efter att ha sett Titans förlora mot Saints.

Man hade oerhört tur som lyckades slå Bengals den gången och det spelet man visade upp då kommer inte att hålla imorgon. Fast det är kanske inte helt rättvist att säga att Texans har haft tur med tanke på skadorna man drabbats av under säsongen. Arian Foster var i topp i ligans statistik då han skadade baksidan av låret och blev borta två veckor, den duktiga LBn Mario Williams har inte spelat sedan oktober och WR Andre Johnson har bara kunnat spela sju matcher den här säsongen. Johnson var visserligen tillbaka till den sista matchen mot Titans (22-23) men då åkte T.J. Yates på en skada och var tvungen att bryta. Yates kommer dock förmodligen att starta matchen mot Bengals.

Att gå in i slutspelet med 0-3 i ryggen är nog inget som Gary Kubiak är speciellt nöjd över.

Bengals är i slutspel för tredje gången sedan 2005 och siktar givetvis på att gå vidare från första rundan, något de inte gjort sedan man slog Houston (då Oilers) med 41-14 1991. Efter förlusten mot Texans i december slog man både Arizona och Rams innan man förlorade mot Ravens i sista omgången. För att gå till slutspel krävdes då förluster av både Jets och Broncos, något som också skedde. Man har fått sin chans som skänkt från ovan. Nu gäller det att ta vara på den också. Mycket kommer att hänga på hur Andy Dalton och rookien A.J. Green hanterar Houstons defensiv, som är rankad två i ligan.

Det finns dock en anledning till oro om man ska kolla statistik. Bengals statistik mot de andra slutspelslagen är 0-7. Men räkna inte bort dom för det. I sex av dom sju förlustmatcherna var marginalerna åtta poäng eller mindre. För att vinna i Houston och få tyst på den högljudda publiken så måste man få stopp på Texans running game samtidigt som deras eget måste höjas några snäpp.

Så som jag ser det så finns det mer att ta ur från de orange/svarta. Man har inte gjort sin bästa match än. Förhoppningsvis kan man plocka fram det nu.

Vinner Houston åker man till Baltimore för match mot Ravens. Skulle Bengals vinna är det match mot #1 seed Patriots som står på tur.

Favoriter:
Okej, låt oss tänka logiskt denna gång. Texans är skadeskjutet men man hade tur som fick Bengals som också dom leds av en rookie-QB. Ingen av dessa lag kommer att nå Super Bowl om man ska tro statistiken. Man har helt enkelt för oerfarna offensiva ledare.

Den här matchen kommer att avgöras i defensiven. På den punkten är Texans så mycket bättre än Bengals och har så varit under hela säsongen. Deras överlägsna ground game kan ta dom till klubbens andra slutspelsmatch någonsin. Jag tror på Texans.

McKenzie ny GM för Raiders!

This is just in. Oakland Raiders har kommit överens med Green Bay Packers director of football Reggie McKenzie om att han tar över som ny GM i klubben.

En källa med insyn bekräftade detta för NFL.coms Steve Wyche tidigare under dagen. Raiders kommer att hålla en presskonferens på tisdag varpå ytterligare information kommer att bli offentlig.

McKenzie har spenderat de senaste 18 säsongerna på Packers personalkontor och är väldigt respekterad inom scoutingsvängen.

Raiders blev tvungna att omorganisera efter det att deras ägare Al Davis gick bort tidigare den här säsongen. Davis tog alla beslut i det som rörde det fotbollsmässiga. Allt från att anställa coacher till värvninga av spelare och draft picks.

När Raiders offentliggjorde att man skulle ta in en GM så var McKenzie ett namn som kom upp tidigt och som ansågs vara nummer ett på Raiders lista. Enligt Jason La Canfora som finns det en möjlighet att Packers Eliot Wolf följer med McKenzie till Raiders.

Det här tycker jag är goda nyheter. GM-posten är tillsatt och nu börjar en ny era på allvar. En era utan Davis och jag ser verkligen framemot det. Jag är som ett barn på julafton. Fylld av förväntan.