tisdag 27 januari 2009

Så var Super Bowl 42

Det är en arbetsvecka kvar till söndagens Super Bowl och vad passar då bättre än att minnas tillbaka på förra årets final?

New England Patriots hade inte förlorat en enda match under säsongen och filmer, t-shirts, böcker, you name it om "the perfect season" var redan till försäljning innan finalen hade spelats. Patriots var klara favoriter när lagen sprang ut på University of Phoenix Stadium i Glendale, Arizona. Oddsen sa att Patriots skulle vinna med minst 12 poäng, Giants skulle visa att samtliga bookmakers hade fel...

Tom Brady och Patriots hade varit totalt outstandig under hela säsongen och hade visat att han förmodligen är en av de största spelarna vi har sett i NFL. Därför unnade jag och många fler Patriots Vince Lombardi Trophy.
Det var dock just Tom Brady som skulle hälla grus i sin egen vinstmaskin, han fick stundtals väldigt lite uträttat, dock så får han väl skylla lite på att hans O-line släppte fram Giants spelare alldeles för lätt...
Med knappt två minuter kvar av matchen tog han sig dock i kragen och gav sitt lag ledningen med 14-10 och trots att Giants hade alla sina time-outs kvar så kändes det inte som om de skulle kunna komma närmare än kanske ett Field Goal. Oj vad fel man skulle ha.

Klockan tickade neråt och man började inse att man skulle få uppleva något historiskt, ett lag som går 19-0! Då, med 35 sekunder kvar kommer passningen från Eli manning som når fram till Plaxico Burress, TOUCHDOWN GIANTS! Ridå Patriots. En otrolig säsong fick ett mindre roligt slut för Moss, Welker, Brady och grabbarna. Trots några tappra försök att återta ledning var tiden för knapp. Med två sekunder kvar springer Giants spelare med tränaren Tom Coughlin i spetsen ut på planen. Det blir snabbt en otrevlig stämning och bråket hänger onekligen i luften, som tur är lyckas funktionärerna efter många om och men hindra att ett massivt slagsmål bryter ut.

I övrigt så var det en otrolig final som var spännande ända in på slutet och jag kommer aldrig att glömma hur tom jag kände mig när Manning lyfte mästarbucklan ovanför sitt huvud. Jag har aldrig varit ett stort fan av Patriots (något som är förståligt då jag tillhör Raider Nation) men jag led verkligen med laget från New England, man hade som sagt varit dominanta hela säsongen och allt talade för 19-0. Då snubblar man på mållinjen.

En sak är säker. Jag kommer aldrig att glömma den 3e Februari 2008.

Tid kvar till Super Bowl: 5 dagar, 1 timme, 38 minuter

2 kommentarer:

Anonym sa...

Den bästa super bowl jag sett, åtminstone underhållningsmässigt.

swenfl sa...

Jag kan bara hålla med. Det är inte mycket som slår den finalen.