Vänta, men känner vi inte igen det här? (Michael Vick-special)

"We've never seen a player like this." Det är dom orden du hör av många experter när dom uttalar som om 2010 års version av Michael Vick. Men det stämmer ju inte riktigt.

Visst, det är ingen tvekan om att Vicks armstyrka, precision, fotarbete och beslutsfattande har varit extraordinärt. Hans statistik är riktigt bra. Trots en liten svacka i förra helgens match mot Giants så har han högst passer rating av samtliga, 108.7. Att han dessutom snittar 6.8 yards per carrie känns otroligt konstigt, för ingen annan i historien har kunnat uppnå detta vad jag vet. Men den största anledningen till att rosbladen läggs framför hans fötter är nog att han är 5-1 som starter.

Men för att återkomma till det första stycket. Vi har faktiskt sett den här blandningen av produktivitet och talang från en annan QB i NFL. Konstigt nog så iklädde han också sig Eagles tröja. Vad snabbt folk glömmer. Vet du fortfarande inte vad jag pratar om? Låt mig fräscha upp ditt minne:
Året är 1990 och GMs från alla de möjliga lag i ligan letar efter efter den där tvåmetersqbn, men snabb och kraftfull arm. En QB som var kapabel till att stå i fickan länge och kasta bollen i sista sekunden, en QB som kunde ta emot smällar. Randall Cunningham ansågs var en sådan QB och han belönades med Pro Football Writers Associations MVP-pris, framför vinnnaren av APs dito, Joe Montana.

Cunningham gav en fin balans mellan då han vara en bra spelare som dessutom var helt rätt i tiden, då spelet var inne i en utveckling. Han rörde sig ständigt i fickan och rörde på sig väldigt bra då hans skydd fallerade och han var lika farlig utan boll som med.Sports Illustrated kallade honom för "The Ultimate Weapon". För första gången var defensiven tvungna att avvara en safety eller LB för att "spionera" på QBn. Detta minskade deras möjlighet att täcka upp och långa bollar på djupet blev helt plötsligt ofta avgörande.

Precis som Vick 2010 hade Cunningham en outstanding passer ratin på 91.6 1990. Mendå ska vi dessutom ha i åtanke att det är betydligt lättare att få över 100 i passer rating idag jämfört med hur spelet såg ut då. Allt över 90 var riktigt riktigt bra. Cunningham kunde också, precis som Vick, hitta de där djupa bollarna. Men båda spelarna är väl egentligen mest kända för deras löpningar. Vick är en av de snabbaste spelarna som någonsin spelat i NFL, oavsett position. Cunninghams långa stag gjorde honom särskilt snabb, det såg ut lite som när T.O. springer.

Vick väckte uppmärksamhet när han för ett bra tag sedan uppnådde 1000 rushing yards. Men i år är det hans förmåga som pocket passer som faktiskt uppmärksammats mest. Med all rätt. För det ska nog Eagles fans tacka den omstridde coachen Andy Reid som verkligen chansade då han slängde bort sin franschise-QB och förlitade sig på att antingen Kolb eller Vick skulle kliva fram. Att tradea Donovan var illa omtyckt,att tradea honom till en divisionsrival var en skandal enligt många. Man kan nog lugnt säga att alla belackare (med mig inräknat) nog fått sig en liten knäpp på näsan.

Men det är inte bara spelstilarna som matchar. Det är omöjligt att inte finna andra likheter också. Precis som Vick nyss har varit så var Cunningham borta från fotboll ett bra tag då han lade av 1996 efter ett par mindre bra säsonger. Men precis som Vick fick han en ny chans, i Vikings. Efter en comebacksäsong utan vidare mycket spel gjorde han ett fantastiskt 1998, där han hittade en viss rookie vid namn Randy Moss. Cunningham noterades den säsongen för 34 TD-pass och en rating på 106. Han gick 13-1 som starter.
En fysiskt topptrimmad QB som kommer tillbaka till sporten efter längre frånvaro, spelar inte mycket den första säsongen för att sedan totalt dominera den andra. Låter det bekant?

Men i slutändan är det ändå kontinuiteten som är den avgörande faktorn och det att en spelare måsta ta vara på sina chanser. Kontinuiteten var en bristvara vad det gällde Cunningham, för det första så kunde han inte håla sig skadefri och han stod som kvar i samma hjulspår i Eagles. Han blev snart bänkad men precis som Vick visade han prov på oerhörd talang. Men han kunde inte hålla uppe det i längre perioder. Hans mirakelsäsong 1998 då han tog Vikings till NFC-final följdes upp med en 2-4 start säsongen därefter, han kastade fler interceptions än touchdowns och blev därmed bänkad. Men interceptions, eller bristen på kastade sådana, är något som imponerar med hur Vick spelar nu. Han staffar motståndardefence på sånt sätt att de inte får någon chans att ställa upp och göra sin plays.

Jag måste givetvis erkänna att jag är oerhört imponerad av Vick men vi har sett den här typen av spelare med den här typen av prestation tidigare, speciellt under en säsong. Om Vick vill visa sigvara bättre än Cunningham och bättre än den Vick vi såg i Falcons måste han kunna hålla uppe det här spelet i mer än en säsong!